Månsken.

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

I dalen bland grönskande alar
där sorlar en liten å;
i tuvan sitter en snäppa
och lyss med undran därpå.

I dalen där rullar och bullrar
en nylackerad landå,
och ån och snäppan de tystna
och höra med bävan på.

Där uppe står skyhöga alpen
och skådar föraktligt ned
på bullrande krypet i dalen,
och vårdar sig ej bli vred.

Men högst på himlen står månen
och lyss till snäppan och ån;
hon kysser fjället på pannan
och speglar sig i landån.