Solnedgång på havet.

Jag ligger på kabelgattet
rökande »Fem blå bröder»
och tänker på intet.

Havet är grönt,
så dunkelt absintgrönt;
det är bittert som chlormagnesium
och saltare än chlornatrium;
det är kyskt som jodkalium;
och glömska, glömska
av stora synder och stora sorger
det ger endast havet,
och absint!

O du gröna absinthav,
o du stilla absintglömska,
döva mina sinnen
och låt mig somna i ro,
som förr jag somnade
över en artikel i
Revue des deux Mondes!

Sverige ligger som en rök,
som röken av en maduro-havanna,
och solen sitter däröver
som en halvsläckt cigarr,
men runt kring horisonten
stå brotten så röda
som bengaliska eldar
och lysa på eländet.

Förord. Sårfeber. Biografiskt. Urarva. Sångare! Lokes smädelser. Olika vapen. Göken. Esplanadsystemet. Elegi. Taga rävar. Person och Sak. Förr och Då. Kunglig nihilism. Finsmakare. Den underliga skogen. Folkupplagan. Dramatisk färgblindhet. Tidsenligt. Min vän och Jag. Idealistkritik. Min jubelfest. För tankens frihet.

Högsommar. Perseus och Andromeda. Solrök. Segling. Högsommar i Vinter. Ballad. Lördagskväll. Morgon. Stormar Landsflykt. På Nikolai ruin. Solnedgång på havet. Indiansommar. Månsken. Ungdom och Ideal (1869 -- 1872) Kärlekssjukan. Tärnvers. Vid dammen. I Nyströms ateljér. Till Frans Hedberg. Sic!