Natt på heden
Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sökDet är höst på heden,
tyst och vått:
långa öde leden
grått i grått!
Kryper in i skogen,
där som vinterplogen
lutad mot en tall
väntar trogen
första snöefall!
Det är natt därute
kallt och rått,
den som hemma sute
hade gott.
Liksom långa kläden
vägarna på heden
skäras uti kors,
några bräden
dölja dikets fors.
Mörkret faller, tjocknar
mer och mer.
Sista stjärnan slocknar,
skyn föll ner.
Vandrarn fåfängt stirrar;
vägen blott förvirrar,
och gör fint på fint;
vandrarn irrar
i en labyrint.
Men i fjärran stiga
lyktor två,
röda, onda bliga,
rusa på;
tvänne svarta hästar
tvänne gula västar;
och en dam ini
vinkar, frestar – – –
synen är förbi.
