Aningar
Stundom en skymt som av dagens
gryende mogonstrimma
flyktigt att snart förgå
lyste sig väg genom dunklet,
tankar, som just börjat morgnas,
hörde jag tala så:
"Kommer han, nalkas han, är han
stigen ur modersskötet,
ström av hans närhet känns,
leker han, växer han, går han
fram som en yngling med givmild
blick lik en älskande väns?
Ler han? Ett friare löje
log icke gratiernas älskling
över de vises Aten,
aldrig en gudarnes gunstling
ystrare krossade gudars
hermer mot tempelsten.
Aldrig en fri ung heros
glättig som han och lycklig
druckit vid lundkylig brunn
vatten med lesbisk druvmust,
kysst en kredensande flickas
kärleksförtörstande mun.
Är han en sångare? Orfevs
aldrig som han lät susa
skönhet i skogars löv,
levande ton lät dallra
fram genom hårda klippan,
stum, tungt sluten och döv.
Aldrig behag lät bölja
ängarnes betande hjordar
hän genom liv och lem,
kom att lycksaliga ljuda
människors klingande sinnen
högt mot Elysiens hem.
Är han en krigare? Indus
är ingen gräns för hans härtåg,
ländernas gräns är ej hans,
vidare välde väl vinner
han än det fordom av Ammons
son över folken vanns.
Trotsig och glad skall han strida,
ädelmodig och vänsäll
bruka sin segers makt,
länge i godhet råda
över vart älskat land, som
blev honom underlagt."
|
Bohemiska vers Hemvers och vardagsvers |
Två glädjedikter Ur Kung Eriks visor
Drömvers |