Lycklandsresan
En skepparevisa.
När jag steg i land,
där druvorna lysa
på Lycklands strand
och flickorna mysa
på stranden i blomster och band,
go on, tänkte jag,
känn mynten i fickan,
i dag är i dag,
den vackraste flickan
om halsen och höfterna tag!
Hon gav mig en titt,
jag kom till ett näste,
där vin ficks fritt,
och vinlöv hon fäste
huldsaligt om huvudet mitt.
Och i mitt schatull
med tärningen lekte
jag Lycklands gull,
mens flickan mig smekte
så saligen ljuvlighetsfull.
Men bönderna där
i Lyckland trängde
mig riggen för när,
och tillhyggen svängde
de bönderna, bönderna där.
"Hej, leden är trång,
nu näven håll knuten
och taljan i gång,
se opp från kikuten,
ohoj, alle boys, kom along!"
Och ilsken och full
jag slog och jag spände
tre bönder ikull,
min käresta rände
åt skogs med mitt Lycklandsgull.
Det small och det ven,
de flängde mig sönder
med käppar och sten,
förbannade bönder,
de slogo mig halt i ett ben.
Så steg jag ombord,
men stödd på en krycka
och lappsalvsmord,
av Lycklands lycka
och viner och flickor förgjord.
Till sorg blir all glans
och halt får en vanka
omkring efter dans,
ens vinlövsranka
blir hård som en hagtornskrans.
Men skål, alle boys,
gör fast alle trossar,
och skål, alle boys,
god natt, alle gossar,
nu går skeppar Lyckman till kojs!
|
Bohemiska vers Hemvers och vardagsvers |
Två glädjedikter Ur Kung Eriks visor
Drömvers |