En flik av framtiden
Solen går mot Eden,
Eden är den stjärna,
dit den ljusa leden
solens vandring för,
jorden följer gärna
solens gång i spåren,
se, nu nalkas våren,
se, hur vintern dör.
Känn, hur livet sprides,
känn, hur kraften välter
hinderna till sides,
som oss fjärran band,
sekelisen smälter
i den höga norden,
nu styr sakta jorden
hem till Edens land.
Känn, hur etervågen
undansköljde allt, som
fult och lågt I sågen
i ert nakna kön,
se hur var gestalt, som
tungt i sjukdom böjt sig,
rätat ut och höjt sig
ung och stark och skön.
Väl, så kasten dräktens
fega blygdomhöljen
inför sommarfläktens
lek, som smeker hult,
det I ängsligt döljen
som ett skamfullt anat
lytes form är danat
ädelt oskuldsfullt.
Vill du guldskatt vinna,
väl, så samla skatten,
se, ditt guld skall rinna
rikligt ur din hand
som ett gyllne vatten,
sig i solsken byta
och med ljus omflyta
allt din kärleks land.
Vill du makt och ära,
vill du krans och spira,
allt din själ kan bära,
sök och välj och vinn,
kransen skall du vira
om ditt hår att sira
makten av den spira,
du har valt till din.
Följ var trotsig drift du
följde förr i fruktan,
fritt som lagens skrift du
såge sagd däri,
synd och skuld och tuktan
äro nu förgångna,
all den fordom fångna
livets kraft är fri.
Varje dryck i mulen
fordomstid du njutit
som en glädje stulen
från en pliktens dag,
när en lag du brutit
att en lycka fånga,
drick den ut i långa
djupa fulla drag.
|
Bohemiska vers Hemvers och vardagsvers |
Två glädjedikter Ur Kung Eriks visor
Drömvers |