Uppsalaflicka
Ett ungdomsminne.
"Hör på, kära vän, och skål, kära vän,
drick ur, kära vän," sa Fina,
"det goda en gjort, det får en igen,
för ont, som en gjort, får en pina,
månntro jag kan komma till himmelen än
precis som en laggift fru,
häll i, kära vän,
drick ur, kära vän,
hör på, vad tänker du?
Jag håller ju av och jag tycker ju om
varenda student, som jag känner,
om också vår hela studentkår kom,
jag höll dem väl alla för vänner,
när fästmör och systrar ge sjutton i dem,
för det de ej sköta sig,
då ha de ett hem,
då ha de ett hem,
då ha de ett hem hos mig.
Vackra Klas, som du såg, fina John, som du minns,
det är gossar, som duga," sa Fina,
"och den svarte Karl Filip, du vet, är en prins,
är en prins ibland gossarne mina,
och den långe, du kommer ihåg, vet du, den,
han är också så vacker och snäll,
men se du, kära vän,
men se du, kära vän,
är min älskade vän för i kväll.
Utan mig inga kyssar och sådant ni fått,
men fått hålla er stilla om natten
och fått griniga miner av mostrarna blott
och allsingen porter, men vatten
- se hos mig får en sjunga så mycket en vill,
och hos mig har vi bröllop var natt,
och jag bjuder ju till,
och jag bjuder ju till,
så studenterna ha litet glatt.
Det är vilt detta här och det går väl på tok
med oss alla studenter," sa Fina,
"men så blir en väl gammal och klok som en bok
och får sitta och sucka och grina,
tills en far upp till himla, jag tror inte än
att Gudfader är butter och snål,
vad tror du, kära vän,
och häll i, kära vän,
och drick ur, kära gosse, och skål!"
|
Bohemiska vers Hemvers och vardagsvers |
Två glädjedikter Ur Kung Eriks visor
Drömvers |