Släktvisan
Liljavit och rosa,
till bot styr sin kosa
vart bi,
sommarn är så unger,
hela släkta sjunger
samma melodi,
kära, kära ni.
Allihopa ropa:
"kära, kära ni,
vi, vi, vi,
vi ska hålla hopa!"
Snögen faller tunger,
räven går i hunger,
och ulven ger tjut.
Släkta brukar truten
mot släkta: "släng ut'en
och ställ'en bakom knuten,
gå ut, ut, ut!"
"För var och en har sitt, du,
och var och en för sej
och dej, dej, dej,
dej håller jag från mitt, du!"
Släkta går och gnatar
och hotar och hatar,
processar och spar,
för släkta bär det utför,
den ene är det slut för,
den andre köper krut för
det sista han har
att ända sina dar.
Släkta går och lider,
mens året det skrider
mot sommaretider
och lövgrön maj,
aj, aj, aj,
i hjärtat, i hjärtat det svider!
Rosarö och lilja,
och sorg är att skilja
en ros från sin rosendegren,
sommarn är så fager,
hela släkta drager
i sommarns ljusa sken
till gårds i hemallén.
Släkta står på trappa
och släkta vill klappa
släktas rock och kappa
kära, kära ni,
hela släkta gråter:
och välkomna åter,
kära, kära ni!
Allihopa ropa:
"Kära, kära ni,
vi, vi, vi,
vi ska hålla hopa!"
|
Bohemiska vers Hemvers och vardagsvers |
Två glädjedikter Ur Kung Eriks visor
Drömvers |