Du är fröet

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Du är fröet och jag din mull.
Du ligger i mig och gror.
Du är det barn som väntas.
Jag är din mor.

Jord, ge din värme!
Blod, ge din saft!
En okänd makt behöver i dag
allt liv jag haft.

Strömmande varma vågen
känner ingen damm,
vidare vill den skapa,
bryter sig fram.

Därför gör det så levande ont
ini mig nu:
något växer och spränger mig --
käraste, du!



För trädets skull - Karin Boye
← En stillhet vidgades Kunde jag följa dig → Movbook.gif
  • Ingenstans
  • Valborgsnatt
  • Ni ropar på människor
  • Kerub
  • Den stunden
  • Nattens djupa violoncell
  • Ja visst gör det ont
  • En stillhet vidgades
  • Du är fröet
  • Kunde jag följa dig
  • Blonda morgon
  • Mogen som en frukt
  • Avsked
  • Nu vet jag
  • Min hud är full av fjärilar
  • Trädet under jorden
  • Ögonen är vårt öde
  • Bekännelse
  • Bön till solen
  • Unga viljor viner
  • Porten
  • Idyll
  • För den stora förödmjukelsens timme
  • Bål
  • Osårbar
  • Kunskap
  • Martall
  • Munnarna
  • Havsbön
  • Den vägen är smal
  • Ökenvandraren
  • Din värme
  • Legend
  • Evighet

Tolkningar

  • Fragment av Alkman
  • Salig längtan
  • Ängeln
  • Den siste greven av Brederode räddar sig undan turkisk fångenskap
  • Det öde landet
Hämtad från "https://svenskadikter.com/w/index.php?title=Du_är_fröet&oldid=10313"