Den siste greven av Brederode räddar sig undan turkisk fångenskap

Rilke:

De följde honom tätt och utan nåd,
slungande brokig fasa, medan han
förlorad flydde, blott ett villebråd.
Hans fjärran fäders stolta glans försvann

och gällde ej. Ty så har ofta flytt
ett jagat djur -- det räcker. Då till slut
blixtrade floden fram -- och ett beslut
lyfte hans nöd och gav honom på nytt

hans arvedel i furstars blod och rang.
Adliga damers löje och behag
gör än en gång sin sötma i hans drag,

tidigt fulländade. Sin häst han svang
till språng, som liknade hans hjärtas slag
och som till fest i forsen ut han sprang.

Ingenstans Valborgsnatt Ni ropar på människor Kerub Den stunden Nattens djupa violoncell Ja visst gör det ont En stillhet vidgades Du är fröet Kunde jag följa dig Blonda morgon Mogen som en frukt Avsked Nu vet jag Min hud är full av fjärilar Trädet under jorden Ögonen är vårt öde Bekännelse Bön till solen Unga viljor viner Porten

Idyll För den stora förödmjukelsens timme Bål Osårbar Kunskap Martall Munnarna Havsbön Den vägen är smal Ökenvandraren Din värme Legend Evighet Tolkningar Fragment av Alkman Salig längtan Ängeln Den siste greven av Brederode räddar sig undan turkisk fångenskap Det öde landet