Du är fröet
Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sökDu är fröet och jag din mull.
Du ligger i mig och gror.
Du är det barn som väntas.
Jag är din mor.
Jord, ge din värme!
Blod, ge din saft!
En okänd makt behöver i dag
allt liv jag haft.
Strömmande varma vågen
känner ingen damm,
vidare vill den skapa,
bryter sig fram.
Därför gör det så levande ont
ini mig nu:
något växer och spränger mig --
käraste, du!