Idyll

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Din röst och dina steg faller mjuka som dagg på min
                                                       arbetsdag.
Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av din
                                                       levande värme.
Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod, och jag
                                                       undrar bara,
att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor.

Nu sluter sig vardagens rymd kring oss två, lik en len
                                                       lätt dimma.
Är du rädd att bli fånge, är du rädd att drunkna i det gråa?
Var inte rädd: i vardagens innersta,
i allt livs hjärta,
brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg.