Evighet

En gång var vår sommar
en evighet lång.
Vi strövade i soldagar
utan slut en gång.
Vi sjönk i gröna doftande
djup utan grund
och kände ingen ängslan
för kvällningens stund.

Vart gick sen vår evighet?
Hur glömde vi bort
dess heliga hemlighet?
Vår dag blev för kort.
Vi strävar i kramp,
vi formar i strid
ett verk, som skall bli evigt -
och dess väsen är tid.

Men än faller tidlösa
stänk i vår famn
en stund då vi är borta
från mål och namn,
då solen faller tyst
över ensliga strån
och all vår strävan syns oss
som en lek och ett lån.

Då anar vi det villkor
vi en gång fick:
att brinna i det levandes
ögonblick,
och glömmer det timliga,
som varar och består
för den skapande sekunden,
som mått aldrig når.

Ingenstans Valborgsnatt Ni ropar på människor Kerub Den stunden Nattens djupa violoncell Ja visst gör det ont En stillhet vidgades Du är fröet Kunde jag följa dig Blonda morgon Mogen som en frukt Avsked Nu vet jag Min hud är full av fjärilar Trädet under jorden Ögonen är vårt öde Bekännelse Bön till solen Unga viljor viner Porten

Idyll För den stora förödmjukelsens timme Bål Osårbar Kunskap Martall Munnarna Havsbön Den vägen är smal Ökenvandraren Din värme Legend Evighet Tolkningar Fragment av Alkman Salig längtan Ängeln Den siste greven av Brederode räddar sig undan turkisk fångenskap Det öde landet