Martall

Här i evig blåst
pinar sig martall upp ur stenen,
kröker sig trött,
knyter sig trotsig,
kryper kuvad.

Svarta mot kvällens stormhimmel
tecknar sig vridna spökkonturer.
Vidunder grips av leda
för vidunder.
Går ett stönande genom de rivna kronorna:
O att se en enda gång
rak emot ljuset
stiga en kungaek,
en gossebjörk,
en gyllene jungfrulönn.

Göm dina drömmar, krympling.
Här är de yttersta skären. Så långt ögat når:
martall.

Ingenstans Valborgsnatt Ni ropar på människor Kerub Den stunden Nattens djupa violoncell Ja visst gör det ont En stillhet vidgades Du är fröet Kunde jag följa dig Blonda morgon Mogen som en frukt Avsked Nu vet jag Min hud är full av fjärilar Trädet under jorden Ögonen är vårt öde Bekännelse Bön till solen Unga viljor viner Porten

Idyll För den stora förödmjukelsens timme Bål Osårbar Kunskap Martall Munnarna Havsbön Den vägen är smal Ökenvandraren Din värme Legend Evighet Tolkningar Fragment av Alkman Salig längtan Ängeln Den siste greven av Brederode räddar sig undan turkisk fångenskap Det öde landet