Porten

För många gånger har jag gått genom porten.

Den lyfter sig så högt och suddas ut i solljus,
och under bågen hör man gå
eviga vindar i eviga rum.
Tröskeln är av löftesstenar, trappa till ett altare,
dit den slipper fram, som helgar sig till gåva
med sin gångna tid och sin kommande tid
och en hel vilja.

För många gånger har jag gått genom porten.

Och ändå ber jag:

Väktare vid dörren, all börjans herre,
släpp mig fram! Jag orkar ännu.
Så sant som jag aldrig gömde något undan,
tag, men tag till sista skärven.

Den dag jag delar, den dag jag räknar,
spärra min väg och kasta mig i smältugnen.
Allt är dörr. Allt är början.
Livets axel är i dina händer.

Hel går jag under svindlande bågen,
och eviga vindar i eviga rum
dricker min gåva.

Ingenstans Valborgsnatt Ni ropar på människor Kerub Den stunden Nattens djupa violoncell Ja visst gör det ont En stillhet vidgades Du är fröet Kunde jag följa dig Blonda morgon Mogen som en frukt Avsked Nu vet jag Min hud är full av fjärilar Trädet under jorden Ögonen är vårt öde Bekännelse Bön till solen Unga viljor viner Porten

Idyll För den stora förödmjukelsens timme Bål Osårbar Kunskap Martall Munnarna Havsbön Den vägen är smal Ökenvandraren Din värme Legend Evighet Tolkningar Fragment av Alkman Salig längtan Ängeln Den siste greven av Brederode räddar sig undan turkisk fångenskap Det öde landet