Blonda morgon

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Blonda morgon, lägg ditt lena hår
mot min kind och andas orörd i din tystnad.
Jorden öppnar vid och vidare sin jättekalk,
född på nytt i slutet mörker.
På klara vingar
dalar Undret som en väldig insekt
för att snudda lätt vid aningslösa
vakande pistiller.

Morgon på den sjunde dagen...



För trädets skull - Karin Boye
← Kunde jag följa dig Mogen som en frukt → Movbook.gif
  • Ingenstans
  • Valborgsnatt
  • Ni ropar på människor
  • Kerub
  • Den stunden
  • Nattens djupa violoncell
  • Ja visst gör det ont
  • En stillhet vidgades
  • Du är fröet
  • Kunde jag följa dig
  • Blonda morgon
  • Mogen som en frukt
  • Avsked
  • Nu vet jag
  • Min hud är full av fjärilar
  • Trädet under jorden
  • Ögonen är vårt öde
  • Bekännelse
  • Bön till solen
  • Unga viljor viner
  • Porten
  • Idyll
  • För den stora förödmjukelsens timme
  • Bål
  • Osårbar
  • Kunskap
  • Martall
  • Munnarna
  • Havsbön
  • Den vägen är smal
  • Ökenvandraren
  • Din värme
  • Legend
  • Evighet

Tolkningar

  • Fragment av Alkman
  • Salig längtan
  • Ängeln
  • Den siste greven av Brederode räddar sig undan turkisk fångenskap
  • Det öde landet
Hämtad från "https://svenskadikter.com/w/index.php?title=Blonda_morgon&oldid=10315"