Den stunden

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Ingen andlös sommarnattshimmel
når så långt in i evigheten,
ingen sjö, när dimmorna lättar,
speglar sådan stillhet
som den stunden --

då ensamhetens gränser plånas ut
och ögonen blir genomskinliga
och rösterna blir enkla som vindar
och ingenting mer är att gömma.
Hur kan jag nu vara rädd?
Jag mister dig aldrig.



För trädets skull - Karin Boye
← Kerub Nattens djupa violoncell → Movbook.gif
  • Ingenstans
  • Valborgsnatt
  • Ni ropar på människor
  • Kerub
  • Den stunden
  • Nattens djupa violoncell
  • Ja visst gör det ont
  • En stillhet vidgades
  • Du är fröet
  • Kunde jag följa dig
  • Blonda morgon
  • Mogen som en frukt
  • Avsked
  • Nu vet jag
  • Min hud är full av fjärilar
  • Trädet under jorden
  • Ögonen är vårt öde
  • Bekännelse
  • Bön till solen
  • Unga viljor viner
  • Porten
  • Idyll
  • För den stora förödmjukelsens timme
  • Bål
  • Osårbar
  • Kunskap
  • Martall
  • Munnarna
  • Havsbön
  • Den vägen är smal
  • Ökenvandraren
  • Din värme
  • Legend
  • Evighet

Tolkningar

  • Fragment av Alkman
  • Salig längtan
  • Ängeln
  • Den siste greven av Brederode räddar sig undan turkisk fångenskap
  • Det öde landet
Hämtad från "https://svenskadikter.com/w/index.php?title=Den_stunden&oldid=10309"