Nu vet jag

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Nu vet jag hur mycket du gömde och förteg.
Där var ditt skal.
Men varför har du gömt dig så väl för mig?
Det mal och mal.

Jag vet det. Jag minns det: en enda sak,
där jag har dömt --
och sedan var ditt inres förtrollade land
för alltid gömt.

Så länge vår kärlek har ett villkor kvar,
om också bara ett,
så länge är vår kärlek en sluten hand --
och oss sker rätt.



För trädets skull - Karin Boye
← Avsked (Boye) Min hud är full av fjärilar → Movbook.gif
  • Ingenstans
  • Valborgsnatt
  • Ni ropar på människor
  • Kerub
  • Den stunden
  • Nattens djupa violoncell
  • Ja visst gör det ont
  • En stillhet vidgades
  • Du är fröet
  • Kunde jag följa dig
  • Blonda morgon
  • Mogen som en frukt
  • Avsked
  • Nu vet jag
  • Min hud är full av fjärilar
  • Trädet under jorden
  • Ögonen är vårt öde
  • Bekännelse
  • Bön till solen
  • Unga viljor viner
  • Porten
  • Idyll
  • För den stora förödmjukelsens timme
  • Bål
  • Osårbar
  • Kunskap
  • Martall
  • Munnarna
  • Havsbön
  • Den vägen är smal
  • Ökenvandraren
  • Din värme
  • Legend
  • Evighet

Tolkningar

  • Fragment av Alkman
  • Salig längtan
  • Ängeln
  • Den siste greven av Brederode räddar sig undan turkisk fångenskap
  • Det öde landet
Hämtad från "https://svenskadikter.com/w/index.php?title=Nu_vet_jag&oldid=10318"