Över en Hyacint

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök
ÖVER EN HYACINT.
TILL – – –


Du rara ört som ej din like
   I färg, i glans, i täckhet har,
Bland all din släkt i Floras rike
   Din fägring mest mitt öga drar :
På dina blad Naturen spelar,
   I konst, i prakt hon yttrar sig,
Den fina balsam-lukt du delar,
   Förnöjer och förtjusar mig.

Med trogen omsorg jag dig sköter,
   En lindrig luft du andas får,
En häftig il dig aldrig möter,
   För hetta, köld du säker står.
Ett livligt väder på dig fläktar,
   Som tränger genom blad och knopp
Och när av värma du försmäktar
   En kylig flod dig friskar opp.

Men liksom du min hydda pryder
   Och dig i all din täckhet ter,
En grym förvandlings lag du lyder
   Du vissnar, dör och finns ej mer.
Du hastigt all min möda glömmer
   Och ledsnar vid min ömma vård,
Bland ringa stoft din fägring gömmer,
   Du är ju otacksam och hård ?

Men skall jag på en blomma klandra,
   Det veka väsen klaga an,
Dess öde är att sig förandra,
   Hon måste vara som hon kan.
Hon är ett gräs, hon skall förfalna,
   Jag intet agg till henne bär.
Så ser jag ock ditt hjärta kallna
   Det måste vara som det är.




Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter