Till Julia

 Julia, veken i vår lampa
       brinner sakta ned!
 Månans silverfålar trampa
       nattens skumma led.
 Tysta stunder vänligt sänka
       täcket över oss,
 och i fjärran eter blänka
       våra bröllopsbloss.
  
 Festligt ljuder herdestunden
       Nöjets andedräkt
 genombävar poppellunden,
       eldar djurens släkt.
 Filomelass kyssar löna
       hennes brudgums sång.
 Skogens turtur för sin sköna
       brinner än en gång
  
 Julia, gläds! Vi lyckligt hunnit
       önskningarnes mål.
 Dagens sorger ha försvunnit,
       fylld är glädjens bål.
 I det dunkel som oss höljer
       endast stjärnan ler.
 Ingen Argusblick förföljer
       våra lekar mer.
  
 Kärligt barmens glober svalle
       mot sin druckne gäst!
 Obetäckta former kalle
       mig till nöjets fest!
 Känsla sig i känsla spegle,
       och i yrans stund
 festligt kropparne besegle
       själarnes förbund
  
 Snart vi nödgas att försaka
       dessa tidsfördriv.
 Snart med dagen jag tillbaka
       fått mitt tomma liv.
 Att en brudnatt blott det vore,
       Julia, i din famn!
 Nöjd till Orkus då jag fore
       utan glans och namn.

Poesi av Erik Johan Stagnelius