Fåffängans Sinnebilder

Fast jag ett fåfängt tycke röjer ;
Dock intet mer mitt öga nöjer,
   Än blomster, taft och färgat ler :
Bland allt, varmed naturen prålar,
Och vari konsten sig avmålar,
   Mig detta största fägnad ger.

Som Blommor synen kortast gläder :
Det lätta taft, i Solskinsväder,
   Är täckt ; men ej mot köld förslår :
Porcellainet blänker ; men snart bräckes :
Vår åtrå ock, evart hon sträckes,
   Städs lovar mer, än vad hon får.

Mitt tycke kan jag ej fördriva ;
Dock skall det mig till nytta bliva :
   Er svaghet och Ert prål mig lär,
Att Er, som Sinnebilder, taga
Av det vår håg plär starkast draga,
   Att det så ljuvt, som bräckligt, är.

Fruentimmers Plikt att uppöva deras Vett Satyr emot avundsjuka Fruentimmer Friare Konsten Vår-Ro Sommar-Ro Höste-Ro Vinter-Ro eller Betraktelse om Stjärnevalvet Vid en spassergång i det gröna Nöje i enslighet Nymodig kärleks art Den unga Herdinnan Dorillas Kväde Till mina Böcker Till Sömnen Vår Oro

Fåffängans Sinnebilder »Alla Lammen för mig dödde« Herde-Visa Fabel Utur Anakreon Till Climene »Säg mig Damon sad' Lysandra« »Långt från den storm« Ensligheten Över en Hyacint Till **** »I rena Tankar! Vishets ro!« Til *** Fragment av en Heroid