Utur Anakreon

Astrild nyss i gräset lekte :
   Efter vanan yr och glad.
Just när han en blomma smekte,
   Ville fingra hennes blad ;
Blev han oförmodligt stungen
Av den lilla Honungs-ungen.

Till sin Mor, han lopp med tårar,
   Ropte, jag förlorad är :
Mig en vingad drake sårar
   Giftet redan hjärtat tär :
Ack ! hur gruvligt han mig stinger
Varför straffas då mitt finger ?

Venus sad’: kan du så kvida
   För ett styng utav ett bi,
Säj ! vad menar du de lida
   Som av dig förföljde bli ?
Kan en liten tagg dig röra,
Döm, vad dina pilar göra !

Fruentimmers Plikt att uppöva deras Vett Satyr emot avundsjuka Fruentimmer Friare Konsten Vår-Ro Sommar-Ro Höste-Ro Vinter-Ro eller Betraktelse om Stjärnevalvet Vid en spassergång i det gröna Nöje i enslighet Nymodig kärleks art Den unga Herdinnan Dorillas Kväde Till mina Böcker Till Sömnen Vår Oro

Fåffängans Sinnebilder »Alla Lammen för mig dödde« Herde-Visa Fabel Utur Anakreon Till Climene »Säg mig Damon sad' Lysandra« »Långt från den storm« Ensligheten Över en Hyacint Till **** »I rena Tankar! Vishets ro!« Til *** Fragment av en Heroid