Minnets sång.

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

  Smärtans qväljande här! Mörka Erinnyer!
Dæmon, som med fördeft stiger ur Erebos!
        Plågans makter! Er alla
    trostar hånstolt min fria själ.

  Slute rundtkring mitt bröst giftdränkta manteln sig,
sådan Herkules bar, droppad i odjurs blod.
        Deianira! från qvinnor
    kommo plågorna då, som nu.

  Slingre, qvafvande, tung, plågornas jetteorm
kring mitt hjerta och bröst, som kring Laokoon.
        Jag vill le under martern,
    sjunga vill jag mitt qval till sömns.

  Dig jag stämmer en sång! Minne! O Gudamakt!
Ljud i stormarnas dån, ljud öfver berg och skog,
        ljud i åsknattens fasor,
    minnets heliga, dunkla sång!

  Rase stormvinden fort! Ljunge ur molnig bädd
Kronos' dundrande son! Jag vill ock sjunga med,
        sjunga glad bland ruiner
    af försjunket Elysium.

  Sköna, herrliga tid! Var du en drömblid ock,
likväl sjunger jag dig. Gyllne Hesperien!
        I Olympiska minnen!
    Evigt vill jag besjunga Er.

  Och der sången går fram, tystnar det vilda qval,
tystnar åskornas hot, lägger sig stormen ner;
        och ur glesnade skyar
    dallrar Cynthias silfverblick!



Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter