Den kära ungdomen
(Tidsbild, alla familjefäder tillegnad.)
Hvad det är skönt att ha en sådan pappa ...
Hvad det är skönt att ha en sådan son! ...»
Ur herrar Dunanan's resa.
(Poeten våndas. Han håller på att kläcka fram ett «Ode till mitt barn« -- bestäldt, förstås. Under tiden vänder hans egen förhoppningsfulla afkomma upp och ned på allting i rummet. Poeten skrifver, men afbryter sig sjelf tidt och ofta.)
Du lilla flarn på lifvets älf;
(Slå inte sönder lampan! Hör du?)
Du trogna afbild af mig sjelf!
(Markatta der... Hvad tusan gör du?)
Du glada, leende sylfid,
Som än ej pröfvat lifvets strid --
(Du låter bli att slå din syster!)
Dig rör ej verldens lumpna kif;
En ljuflig dröm mig tycks ditt lif ...
(Det var ett gräsligt väsen... Tyst der!)
Din själ så hvit som liljan är --
(Gå ut och tvätta dig i synen!)
Och som en ängel skapt du är --
(Din näsa liknar svinens trynen.)
Ditt tungomål är himmelens,
Och på ditt tungomål du käns --
(Nu ger han hals, så huset gungar...)
Hvad finnes väl på jorden, värdt
Att mer än barnen hållas kärt?
(Hin tage alla ilskna ungar!)
Du hemmets ljusalf, hemmets fröjd --
(Jo, du ä' ljus, som sparkar pappa!)
Blott du blir lycklig, är jag nöjd --
(Ja, vänta du... jag ska' dig klappa!)
Till himmel, ej till jord du hör,
Och himmelskt blir, hvad du berör --
(Vid gud!... han har klippt sönder schalen...)
Du min och allas älskling är.
Gud fader sjelf dig håller kär --
(O himmel, pojken gör mej galen!)
I oskuld, menlöshet och frid --
(Se så... der sprang en fönsterruta!)
Du lefver fram din barndomstid --
(I galgen, pojke, ska' du sluta.)
Ditt hjerta bränns af inga sår;
Ditt öga fuktar ingen tår --
(Nu väter kräket ner min matta!)
Till sömn utaf din moder kysst,
Du slumrar, leende och tyst --
Håll mun'... Det var väl också glatta...)
Låt mig uti ditt öga se --
(Nej, aldrig nånsin såg jag maken!)
Ack, så som du kan ingen le --
(Du ska' få smörj... d'ä' hela saken.)
0, låt med dig mig byta få!
Hur säll, hur glad jag blefve då! ...
(Jag tror, att fannen pojken rider...)
En konung i din lilla verld,
Du öfver rosor styr din färd --
(Mitt bläckhorn!... Kors i alla tider!)
Mitt barn, må Gud välsigna dig --
(Nu ryker min peruk åt fanders.)
Din bästa vän du har i mig --
(Här ska' min själ, bli 'etwas anders!')
Min älskling, du!... Må lifsens träd
Beskugga dig och all din säd --
(Ett björkris passar bäst en småtting.)
Dig egnar jag min enkla sång.
Bli stor, bli lik mig sjelf en gång --
(Nu ä' jag arg... Tag hit min rotting! ...)
