Vårvisa (Magnus Elmblad)
«Solen glimmar blank och trind,«
Himlahvalfvet blänker.
Isen går för förlig vind,
Sinutsen skyhögt stänker.
Knoppar svälla i hvart trä,
Skrattar gör båd' folk och fä,
Flickan lyfter kjol'n till knä
Och på strumpan tänker.
På hvar solig förstuqvist
Nakna ungar svärma.
Våren tackar dem för sist,
Bjuder ljus och värma.
Alla fönster öppna stå,
Dammet ryker ur hvar vrå
Ack, ty sol och himmel blå
Nu får fritt sig närma!
Se på gatan, kära bror,
Folk i långa rader!
Hvita ben, koketta skor
Och charmanta vader!
Luft och ljus i minsta hål,
Varmt ha både Per och Pål -
Nu behöfvas inga kol,
Eldar gör Gud fader.
Hunden skäller, hästen yfs,
Kråmar halsen sprättigt.
Af små dufvor luften klyfs,
Hönsen kackla glädtigt.
Tuppen, skinande och grann,
Gifter sig så fort han kan.
Tuppar tro, att det går an -
Säg mig, är det vettigt?
«Yankee'n» sjelf ser vårfrisk ut,
Köper nya kläder,
Spärrar upp sin tunna trut,
Ler och slukar väder.
Tysken skriker: »wunderschön!»
Paddy från den gröna ön
Sig med Maggie gläd er.
Karl den tolftes landsman ser
Leende på mamma.
»Ska' vi gå till läken[1] ner?
Ska' vi ut och glamma?»
Sagdt och gjordt. Med barnen sju
Går han ner till läken nu.
»Vät ej ner er!» ber hans fru,
Men - det gör det samma!
Alla sju med sju mils fart
Storma ned till stranden,
Väta både klädt och - bart,
Rulla sig i sanden.
Solen sticker, vinden blås,
Neptun krusar lätt sitt krås,
Skummet yr kring snöhvit mås,
Fisken mister anden.
Ja, vasserra, vår'n är här!
Ser ni, hur han lyser?
Gruset broddas här och der,
Liten sippa myser;
Fjäriln krånglar i sitt skal,
Knott och yrfän hålla bal,
Vintern, som vår glädje stal,
Nu i vårluft ryser.
Låt oss gå till någon park,
Låt oss runor skära,
Runor små i trädens bark,
Låt oss vara kära!
Låt oss öfver stock och sten
Springa kapp med qvicka ben,
Kuttra med en liten en
I all tukt och ära!
Hvem vill sitta kall och död,
Låta hjertat krympa?
Nej, friskt mod i vårens glöd!
Snart i graf vi dimpa.
Visst är konstcisternen snöd
Mot den klara bäckens flöd',
Men, min bror, i brist på bröd
Får man äta limpa!
Hurra, gubbar! Vår'n är här!
Hurra! Låt oss njuta'n!
Opp till väders! Undan der!
Lif ombord på skutan!
Ut på glädjens friska sjö!
Bättre är i stormen dö
Än att sitta dum och slö
Ständigt i kajutan.
Hösten kommer nog en gång,
Bleker dal och höjder.
Då är slut med sol och sång,
Slut med alla fröjder.
Derför medan än är vår,
Låt oss krossa hvarje tår!
Lifvet flyr - och hur det går,
«Får man vara nöjder.»
- ↑ Svensk-amerikanska: sjön.
