Julhelsning

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Månen bleknar. Dagen bräcker
Praktfullt öfver stad och land.
Se, hur prärien stolt sig sträcker
Nu i morgonsolens brand!
Allt är tyst. En vindflägt bringar
Sorlet blott af farmar'ns kor.
Men ur fjerran klockor klingar
Julens hymn, fast utan ord.

Allt är tyst. I rimfrostslöja
Gräset glittrar fint och lätt.
Strandens träd behagsjukt böja
Sina blad, som daggen vätt.

Solens bud allt mer sig närma,
Kyssa bort hvar frusen tår,
Andas ljus och lif och värma,
Andas midt i vintern vår.

Flodens is i granna färger
Speglar himlahvalfvets glans.
Kring hvar holme solen snärjer
Likasom en gyllne krans.
Lätta ångor, rosenröda,
Fladdra muntert här och hvar.
Ett och annat blad syns glöda
Gult och rödt se'n höstens dar.

Jul är ute, jul är inne.
Signe Gud den glada tid!
Är det ej, som hvarje sinne
Värmdes nu af fröjd och frid?
Som om du ett skogsdoft kände
Från ditt hem i nordanskog,
Det, hvars bild, trots allt elände,
Du i fjerran med dig tog?

Jul har kommit. Farmar'ns stuga
Är dess friska gammans tolk.
Kring en eld, som heter duga,
Skockas lustigt gårdens folk.
Här behöfver ingen frysa,
Ingen lida hunger här.
Händer tryckas, ögon lysa,
Hjertats fröjd uppriktig är.

Husets dräng och farmar'ns dotter
Skämta smått vid eldens glöd.
Barnen smörja sig med godter.
Julöl fins i öfverflöd.
Farmar'n dricker märg i benen,
Stryker sig om skägget, nöjd,
Blickar ut åt åkerrenen,
Full af dämpad kraft och fröjd.

John tar ned fioln från kroken,
Spelar polskor då och då.
Ur den gamla goda boken
Läser mormor i sin vrå.
Mor har brådt; ty nu i gryta
Här skall doppas, det är klart.
Ingenting i dag får tryta;
Allt är rikligt, fett och rart.

Vänner, jag förstår er gamman.
Svingom julens klara bloss!
Låt oss vara nu tillsamman,
Fastän hafvet skiljer oss!
Luft och ljus! Låt ölet fragga
Kring ert stolta stjernbanér!
Under gamla Sveriges flagga
Klingar jag i qväll med er...