Oväder
Hvadan detta dofva mummel, som, allt mera starkt, jag hör,
Så som när de tunga skyar åskan öfver bergen kör,
Eller så som när i hafvet våg sig vräker öfver våg?
Hvadan denna dystra brusning? Detta mörka, bistra tåg? ...
De förtryckte storma an!
Hvarifrån och hvart går vägen? Gäller lif här eller död?
Är det vrede? Är det smärta? Lida dessa skaror nöd?
Tigga de om guld och vinning? Eller om en beta bröd?
Hvarför tänds i deras ögon denna blodbesprängda glöd? ...
De förtryckte storma an! ...
Kör.
Hör du, hör du stormens dunder?
Blixten flammar. Men derunder
Hoppets vår kan göra under ...
De förtryckte storma an.
Ut ur nöd och sorg de storma, storma fram till ljus och makt.
Hela jorden står dem öppen. Lösen går från trakt till trakt.
Köp dem, sälj dem, nu som fordom ... Kan du det, så är du god --
Sjelfve nu de dyrt betala; men för frihet, köpt med blod!
De förtryckte storma an!
De ha bygt ditt hus och odlat dina åkrar, dina fält!
De ha rödjat dina skogar, brutit järn och silfver smält!
Deras svett för dig har sipprat; de för din skull tärts af svält,
Hån och sorg ... Och du, förmätne! hur har du dem vedergält? ...
De förtryckte storma an! ...
Kör.
Hör du, hör du stormens dunder? o. s. v.
Döft och blindt, i seklers sekler, ha de knogat såsom fän.
Hopplöshet och stum förtviflan tryckt dem ned på deras knän.
Nu likväl de börja tänka, börja fatta tidens kraf.
Deras harm och deras längtan sjuder som ett vredgadt haf ...
De förtryckte storma an! ...
O, I »store», bleknen, darren! Hören I det rop, som ljöd:
«Hittills ha vi burit oket (höjd af blygd!) för er och död!
För oss sjelfva nu och lifvet kämpa vi; ty Mästarn bjöd:
Sannerligen: »menniskorna lefva icke blott af bröd» ...
Kör.
Hör du, hör du stormens dunder? o. s. v.
«Viljen I ha krig måhända? Så försvinnen efter hand
Såsom murkna träd försvinna, när en barrskog sticks i brand!
Viljen I ha fred? ... Så trotsen icke mensklighetens kraf!
Lefven med oss! Akten krafvet: ingen »herre! ingen slaf!«
De förtryckte storma an! ...
Kör.
Hören, hören stormens dunder!
Blixten flammar. Men derunder
Hoppets vår skall göra under ...
De förtryckte storma an! ...
