Sång och lif

    Solsken och fröjd,
Vänliga löjen, i dal och på höjd:
De äro skatterna dina,
    Nordens Kristina.

    Sången är död,
Lifvas han ej af den vårfriska glöd:
Lifvas han ej af ett hjerta,
    Gladt i sin smärta.

    Sången är lif;
Är ej ett foster, ett dödfödt, af kif,
Som teologen bland bårar
    Skoningslöst sårar.

    Nu klingar glad
Lärksång i eterns förgyllande bad;
Snart gifver jorden i knippor
    Vifvor och sippor.

    Solsken och fröjd
Andas, när blommor på klippornas höjd
Sträfva ur stenhårda gruset
    Upp emot ljust.

    Mörker blir ljus,
Sorgen blir glädje, och storm byts i sus,
Liksom när vårljusen skina,
    Nordens Kristina.

O, allernådigste allmänhet Ack, säg mig, o menska, vi yfves du så? Den fattige utvandrarens sång Flyttningsvisa När damerna kommo in i posten Tjensteflickan Oväder Den oskurna tegen Farmareflickan November-rim Den kära ungdomen Julhelsning Hvad skall jag läsa? Kuckeliku! »Ack, låt oss behålla vår julgran» Handtlangerskan Olika sätt att uttrycka sig Om fru Lenngren lefde Den tyckmyckna Kapten Jack Nykterhetssånger Sommarvisa Hårda tider Den ormbitna Petter Jönssons resa till Amerika Midsommarafton På Bremer Street i Chicago

När det mörknar Höstvisa Höstrim En sommarmorgon De röde männens klagan »Hvad helst, som sker, är bäst» Vårvisa Din moders röst »Det röda spöket» Sång och lif Helsning Jesuiten Filosofi Stockholm Förmätne Garibaldi i grafkoret Anton af Vasaborg Leon Gambetta På Mälaren En riksdagsmans vårbetraktelser Filosofen i det gröna Allan Roini Prosa-dikter: En docka Vid Platte-floden Från Nebraska