Kapten Jack
I blodiga moln din stjerna gick opp,
Hon såg din fosterbygd härjad,
Hon såg af förrädares lömska tropp
Din faders egendom bergad.
Då tändes dig hågen af ädel harm,
Då flög tomahawken från senig arm,
Och marken af blod vardt färgad.
Der kommo prester med listig blick,
Att lära dig »milda seder».
Du såg för väl deras falska skick,
Du tydde för väl deras eder.
Du värjde ditt land som en redlig man,
Och skälm är den, som dig lasta kan,
Att du högg dem af ömkan neder.
Der kommo krämare, bjödo dig
Sitt eldvattens gift och galla.
Du sprang som ett lejon från klippig stig,
Och tung månde ramen falla,
När stormen röt mellan fjell och strand,
Och krämarne lustigt i eld och brand
De vordo förgjorde alla.
Der kommo besoldade legohjon,
Att slå dig med svärd och stafvar,
Och ensam du stod mot en legion
Och redde trälarne grafvar.
Du föll, se'n du trotsat en mäktig här,
Men du föll med ära -- du föll, som när
På en huggorm lejonet snafvar.
Nu lyser månen med sorgligt sken,
Och hösten sin svepduk fäster
Allt öfver den tappre höfdingens ben,
Der de multna i fjerran vester.
Och vinden ilar med klagan hän
Emellan den gulnade skogens trän,
Der du drap dina falska gäster.
Men frihetens ängel med stjernklar blick
Böjer knä vid den gömda griften,
Och minnes med stolt och ädelt skick
Din stormiga lefnads skiften.
Hon hviskar: »Sof sött under trädens skygd,
Du ville värna din fosterbygd,
Och det är den bästa bedriften!»
- ↑ En indian, höfding öfver Medocstammen, som, trots våld och hårdhet af alla slag från de hvites sida, hjeltemodigt försvarade sin och sina fäders jord, men slutligen dukade under.
