Sång för Skärgårdsflottan.
Der Sveas gråa skär de gamla
med skummig bölja vid sin fot
som bollverk stå, som aldrig ramla
med trotsa tids och oväns hot,
der gunga jollarna i sunden
med vapen och med män ombord,
och sången går kring kämparunden
om strid för Kung och fosterjord.
Välkomna hit, J hafvets jettar,
välkomna till de dolda grund.
Kanonens mun för er berättar
en gammal saga om Svensksund.
Fort hasta då från alla trakter
med snabba årtag slup vid slup,
och eld från förn och eld från akter
framljungar kring de blåa djup.
Då om sin egen ofärd fiken
den djerfve seglarn tränger på,
han vet ej hvilken vän i viken
skall honom glad till möte gå.
Han nalkas hotfull, mörk som natten
och lyfter trotsigt stång och rår.
Ett grundskott: -- och han dricker vatten
så mycket som i skrofvet går.
Ja, må de till vår valplats flyta,
de herrar på det vida haf.
Från hvarje klippa dödar ryta,
i hvarje fjärd de ha en graf.
De skola ymnigt nog få smaka
det goda äkta Svenska jern;
de skola finna att vi vaka
till gamla vikinghemmets värn.
Stån trygga, Sverges landamären!
Stå lugn, du kära fosterland!
Din styrka ligger gömd i skären,
den släpper ingen till din strand.
Stå lugn så länge ännu hågen
är varm hos dina örlogsmän;
Stå glad så länge öfver vågen
en blågul flagga svajar än.
