Ungkarlsbetraktelse.
Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök Det är förunderligt med äktenskapet,
det obegripligaste under mån;
ty alla vilja storta sig i gapet,
och alla vilja åter derifrån.
Det måste vara fanstyg i det hela,
fast det kan ega sina små behag.
På träldom stöter det, det kan ej fela;
och derför, den som aktar sig, är jag.
Beslag, embargo, qvarstad och seqvester,
det känna alla flickor som en bok.
Men skam få den, som tvingar mig og fäster
min fria nacke under toffelok.
Dock, mot sin vilja nalkas man till gränsen
af Hymens intägt. Hur skall detta gå?
Den konseqvensen, ja den konseqvensen,
det vore skönt att rädda den ändå.
Hu! skall jag gå deran? Ges ej pardon?
Ett sken af frihet vill jag dock bevara
och lysa ut mitt hjerta som en vara
på öppen och frivillig auktion.
