Tjensteflickan
En tjensteflicka är jag
Och det vill jag förbli:
Mitt hufvud lyftadt bär jag;
Ty jag är ung och fri.
Det är ej nu som fordom,
När mormor, som är död,
Fick ovett, slag och svordom
Till sofvel för sitt bröd.
Nej, glad och oförfärad
Min tjenst jag sköta kan,
Ty jag är lika ärad
Och aktad som en ann'.
Men om jag skulle finna
Min matmor alltför svår,
Jag säger »tjenarinna»!
Tar kistan min - och går.
Fast pianoklink och glosor
Med mer jag inte lärt,
Ha mina kinders rosor
Dock ingen bleksot tärt.
När frökens drillar isa
Ur hennes vissna barm,
Min lefnads glada visa
Jag sjunger ung och varm.
I vädret morskt hon sätter
Sin tunna näsa - bah!
Med snörlif och planschetter
Ta's inte karlarna!
I smink och lösgods går hon
På friarjagt hvar dag.
Jo, pyttsan... vänta får hon,
Men det får inte jag.
Min hand är grof och äger
Ej glans för lutens skull,
Men jag vet en, som säger,
Att den är god som gull.
Mitt anlet' solen steker
Allt under himlen blå,
Men jag vet en, som smeker
Det lika ömt ändå.
