Den döda.
Bevara ren din barndoms ljufva tro,
Förutan den fins ej på jorden ro.
Bevara jemt din första kärlek ren,
Förutan den är hvarje glädje sken!
Jag egde en vän, i hans hjerta jag såg,
Ett skimmer af snö öfver sinnet låg 3yrä
Han glömde i lifvets mödor och lust
Sitt hjertas frid vid sirenernas kust.
Nu är han väl ärad och glad och rik,
Nu är han väl alla de andra lik.
Men stundom i nöjets rus han känt
Som flöge i hjertat en dörr på glänt,
En dörr till ett hemligt rum i hans själ,
Som annars han bommat och reglat väl.
Der ligger på bår i brudlig skrud
Hans barndomstro, hans minne af Gud.
O helga gemak, o slocknade hopp,
O dörr, som i skärande ljud går opp!
O heliga frid i svepning af snö,
O löften om nåd, som i synden dö!
Hon sofver så djupt, hon vakna ej skall,
Han sjelf henne dödat. Hon hvilar så kall.
Bevara ren din barndoms ljufva tro,
Förutan den fins ej på jorden ro.
Bevara jemt din första kärlek ren,
Förutan den är hvarje glädje sken.
