Sommarlycka vid Tyresö.
Sköna, sköna sommardagar!
Sval och vänlig spelar vågen,
Hjorden går i gröna hagar
Och på fältet vaggar rågen,
Nattvioler huldt beströ
Dina ängder, Tyresö!
Solbelysta vrå af verlden!
Allt hvad ögat ljuft kan önska!
Glitter på den lugna fjärden,
Ekens krona, gräsets grönska!
I en park af lummig vår
Junos stolta fogel går.
Slott, som öfver viken blickar,
Torn, som speja öfver dalar!
O hur månget minne nickar
Mig emot ur dessa salar,
Der ibland i månskensnatt
Ebba Brahes dotter satt!
Sången åter genombäfvar
Bröst, som sedan länge saknar;
Genom fönstret mild den sväfvar
Hvarje morgon, när jag vaknar,
Sitter vid mitt arbetsbord, —
Och med ens är dikten gjord.
Dagar ila som minuter;
Hvarje syn, som hjernan bränner,
Hvarje fröjd, som sinnet njuter,
Hvarje känsla, hjertat känner,
Spirar strax som törnrosknopp
Af sig sjelf till visa opp.
An det bästa! Skåda, skåda
Fröjd som ingen skall förtycka!
Hör hvad qvitter! Se dem båda!
Se min lefnads skönsta lycka
Hållande mot trogen barm
Späde jollrarn på sin arm!
