Mormors älsklingsbok.
När Augusti kommer skön
Till dal, som än är litet grön,
Och qvällen skymmer småningom,
Till gamla mormors fönster kom,
Och låt oss se, hur månen snart
På viken glimmar underbart!
Här bodde hon i forna dar,
Och hennes möbler än stå qvar,
En blandning ganska minnesrik
Utaf Empire och republik,
Men sängen äldre är ändå:
En Gustavian från topp till tå.
Här tyckes tiden än stå still;
Lef om ett sekel, om du vill!
Ej minsta rubbning än blef spord
Af sybehör och arbetsbord,
Och på det bordet ligger gömd
En bok, af mången nu förglömd.
När Gustaf än var Sveriges kung
Och gamla mormor än var ung
Och i corsage hon gick så nätt
Med pudradt hår och bröstrosett,
Hon fick den boken, som jag tror,
Till namnsdagsgåfva af sin mor.
Den varit modern kär också
Och den blef dotterns älskling då.
Slå upp den nu, när månen ser
Igenom fönstret in och ler,
Och tälj Camillas öden än,
Och gråt med Atis om igen!
Den boken har elysisk tröst
För alla känslofulla bröst,
Den boken kom med sol och vår,
Och sommar växte i dess spår;
Den är så luftig som en dröm,
Den är som månens skimmer öm.
Den gungar lätt för lindrig bris
Vår själ till ljufva paradis,
Den för på sakta vaggad sjö
Till Diktens underbara ö.
Hvad mer behöfs att orda än:
Det är ju Creutz, som skrifvit den.
Den mormor hade smak som få —
Fast kanske var det vanligt då —;
Så kom och sätt dig ned, o kom,
Och låt oss läsa boken om
Och se hur lifvet blommar sällt
Som förr på »de Arkad'ska fält!»
