Sången.

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Hvad är min sång?
Ett vattusprång,
Som qväller upp och snabbt förrinner;
Det stupar ned
I enslig led,
Der månen blek ur skyar brinner,
Och strålar strö
På vågens snö
Ett dämpadt ljus, som halft försvinner.

Af träd en krans
I silfverglans
Omkring min ådra tätt sig sluter;
Bland gran och tall
Min böljas svall
Sitt lif i tysta stunder njuter,
Och utan namn
I flodens famn
Till sist min svala våg sig gjuter.

Hvad mer, om kall
Jag nämnas skall:
Jag trott, att vågen bör så vara.
Hvad mer, hvad mer,
Om knappt man ser
Den väg de gömda flöden fara,
Blott på ditt tåg
Du stärkt, o våg,
En enda dufven blomma bara!