Seklets Genius.

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

I drottningsfägring seklets genius står
Med törnekrans som krona i sitt hår.

Hon står vid Nilens strand — vid Tidens bölja,
Och ser, hur vågor jemt på vågor följa.

Hon spanar städs med orons ögonkast:
Syns ej i vassen än en korg af bast?

Skall ingen Moses flyta fram på vågor
Att lösa folken snart ur qval och plågor?

Och solen baddar sommarhet och klar,
Men furstedottern står vid floden qvar.

Skall ej han komma snart, den gudasände?
Skall »jern och blod» då aldrig taga ände?

Hörs ej ett sus? Säg, är det vindens flägt,
Säg, eller är det barnets andedrägt?