Islossning.
Länge, länge har jag velat
Under tankens isar tunga,
Under lifvets hvardagsvärf
Binda sångens våg, som brusar,
Binda tusen yra drömmar
Under kamp för nyttans skärf.
Har jag irrat, har jag felat,
Då jag ändtligt vågat sjunga,
Sprängande de hårda band?
Är en villa allt som tjusar?
Bör jag fängsla dessa strömmar
Se'n de kysst en blommig strand?
Hård är vintern, o mitt hjerta;
Skall du återse dess töcken,
Fast du skådat vårens dag?
Skall jag bjuda och befalla
Snön och isarne att kufva
Åter barnen af mitt jag?
Höjd af salighet och smärta,
Himlens hägring i min öcken,
Ar jag värd att njuta dig?
Få de yta böljor svalla,
Får jag andas vårens ljufva
Fläktar på min dunkla stig?
Hvarför fråga? Kan jag hindra
Maj att komma, is att brista,
Ros att knoppas, våg att fly?
Magten gått ur tviflarns händer,
Och att vintern lyktat, bringar
Jag mitt tack till himlens sky.
Tag mitt löfte! Jag vill lindra,
Hvar jag mägtar, till mitt sista,
Med min sång mitt slägtes nöd,
Jag vill sjunga Edens stränder,
Jag vill ge den fallne vingar,
Lif åt den, som synes död.
